Jag fick min diagnos 1990. Efter att det startade med fruktansvärd smärta i höger höft och ultraljud av min höft så kom de fram till att jag hade ledvätskesamling i höften som orsakade smärtan. Denna tömdes på K-hamns lasarett en förmiddag.Att beskriva hur den smärtan var i samband med tömningen av överskottet på ledvätska går inte .Läkaren som skulle utföra ingreppet talade om för mig att bedöva innan gjorde mer ont än själva tömningen,så beslutade de att göra ingreppet utan smärtlindring. Att föda barn var en bagatell jämfört med detta!
Efter det ingreppet var jag livrädd för allt vad nålar i leden hette.
Ialla fall försvann smärtan i höften efter någon dag,men jag fick ligga inne 1 vecka för att avlasta höften och på obs.
Väl hemma så var allt bättre,utredning påbörjades och jag blev patient hos reumatologen. Jag fick efter en tid värk i mina handleder och det beslutades att jag skulle genomgå en ordentlig utredning i Karlskrona. 1 månads tid fick jag ligga i Karlskrona med permission på helgerna.Under denna månad genomgick jag grundlig undersökning,provtagning,träning,samt värmebehandlingar i olika former.Lite som ett träningsläger 
Efter månadens slut så fick jag diagnosen Reumatoid Artrit. Och en nedsliten höftled.
Medicinering sattes in för att hejda sjukdomens framtåg.Men det hjälpte föga.
Min värk kom och gick under några år.Bäst mådde jag under min graviditet ialla fall. De upplyste mig om att oftast blir det så för reumatiker,en graviditet får en att känna sig bra i lederna och även efteråt kunde man antingen må lika bra eller bli sämre. Jag blev sämre!
Inte nog med att vara förstagångs förälder utan jag hade konstant värk i handlederna främst.
Min sambo fick ta ut pappaledigheten iform av min mammaledighet,själv var jag sjuksjkriven.Så vi var båda hemma för att jag skulle klara av mammarollen.
Det gick en tid och jag började bli lite bättre igen ända tills 2002. I slutet av detta år så började en fruktansvärd värk sätta igång i min högra höft igen.Den blev värre och värre för var vecka.Till slut hade jag så ont så jag inte klarade av att gå längre.Tog då kontakt med min läkare som ansåg att jag inte kunde ha det så utan ville jag skulle få en höftledsoperation gjord.Jag åkte på 3 opkonferenser som det så fint heter.Röntgen visade en totalt nedsliten höftled,dvs jag gick länge med ben som saknade brosk skiva imellan varandra dvs ben skavde mot ben
För varje konferens så ville ortopedläkaren i Karlskrona skjuta på en op .Anledning:Jag var för ung.
Jag försökte mig på cortisonbehandling i hopp om att det skulle göra mig rörlig igen.Noll respons.
Åter igen blev jag kallad på konferens. Denna gång fick jag hoppa in på kryckor.. Ska tillägga att denna tiden gjorde också att jag ökade rejält i vikt eftersom allt jag kunde var att sitta korta stunder och ligga korta stunder.De få steg jag tvingade mig själv att ta var en plåga.
Linkar in på rummet där det står 6-7 läkarstuderande tjejer,killar.1 ortopedläkare,min reumatolog läkare samt 2 sköterskor.
Ortopedläkaren hade ordet hela tiden.
Först tittar han kritiskt på mig,sen beodrar han mig att ställa mig på vågen,nästintill naken.Hade trosor och t-shirt på mig.
Bara att klä av mig var en pina med svåra problem att böja mig och ben pga smärtan.
Jag bönar att få slippa höra min vikt då mitt själv förtroende redan var i botten och jag mådde allt annat än bra. Det första läkaren basunerar ut högt och tydligt är min vikt.Jag börjar då gråta och han säger : Du är den fetaste människa som någonsin ska genomgå en höftledsoperation.Du måste gå ner i vikt först! (Till saken hör att jag var överviktig vid den tiden dock inte kraftigt överviktig som nu.)
Jag anser att du kan ta Voltaren fram tills operation planeras.
Där stoppar min reumatolog läkare honom.
-Finns ingen möjlighet att hon kan ta Voltaren eftersom hon är allergisk mot acetylsalicylsyra.
-Jo, säger ortopedläkaren en låg dos klarar hon. -Nej säger reumatologläkaren,det finns inte en möjlighet till detta.
Ortopedläkaren ger då med sig och säger att en op ska planeras men jag måste banta i 4 veckor!
Åker hem förtvivlad och allmänt förnedrad.
När 1 vecka gått och jag inte fått någon tid eller hört något från ortopeden så ringer jag dit.Hon säger då att kallelse är skickad och att den borde anlända hos mig närsom.
Jag får några dagar senare en bekräftelse på att jag är satt i operationskö för en höftledsop.
Jag avvaktar 1 vecka till och ringer igen.Nej säger sköterskan ännu ingen tid uppsatt återkom om 1 vecka.
Så här höll jag på i ca 6månader. Till slut får jag reda på att operation är helt inställd då den läkare som ska operera mig råkat ut för diskbrock och ska själv opereras,han har också skrivit i sin journal att ingen annan ska operera mig då han själv beslutat att endast han ska utföra denna på mig.
Här blir jag förbannad, vad är det för översittar fasoner?
Jag skriver då ett brev till förtroende nämnden som i sin tur hänvisar mig till chefen för Ortopeden.
Det tar 1 vecka efter hon mottagit mitt brev sen har jag 2 tider att välja mellan.Den ena tiden låg i Karlshamn och den andra i Karlskrona.Givetvis tog jag tiden i Karlshamn. Så i Juni 2003 blev jag opererad.
Det var en befrielse och samtidigt en konstig känsla att gå utan smärta.Jag kände oerhörd tacksamhet gentemot min ortopedläkare (en helt annan än den i K-krona)känslan av att inte känna smärta mala dag som natt och att kunna gå igen var detsamma som att jag fått tillbaka ett drägligt liv!
Jag låg 1 vecka på sjukhuset för att läka och för att "lära" mig gå igen.
Idag har jag inga känningar alls av höften.
Mina handleder är en annan historia. Har haft bekymmer med dessa av och till sedan skoltiden.Men när jag gick i skolan kallade sköterskan det för växtvärk.
Inte förrän utredningen så fick jag veta varför jag haft ont av och till...
Jag har ätit div mediciner som ska bromsa och ta bort smärtan.Utan större hjälp.
Men så den 27/3-2007 fick jag en ny medicin vid namnet Enbrel.Har nu tagit 2 injektioner av denna och det ska bli betydligt bättre i mina leder.Detta återstår att se.
Enbrel är Etanercept, den aktiva substansen i Enbrel, är framställt av två humanprotein. ,den binder till ett annat protein som orsakar inflammation och blockerar dess aktivitet. Denna blockering minskar inflammationen som är förknippad med sjukdomen. Och ska injiceras 1gg/veckan.Vilket jag gör själv.
8/10 2007
Har nu efter ca 3 veckors nässelutslag,svullander överallt på kroppen samt klåda fått beskedet att sluta med Enbrel och ska nu vänta 2 veckor tills Enbrel gått ur kroppen helt.Ska därefter börja med Humira injektioner.Hoppas att detta ska bli lika bra som Enbrel.Innan jag reagerade på Enbrel så var jag nästintill smärtfri.
Återkommer med fotsättning mao.